Vad sa du? – och kort för veckan

Många av er som läser här är förmodligen som jag mediala och/eller andligt intresserade. Många av er känner energier och kan känna närvaro – eller hur? En del av er har säkert också erfarenhet av det jag skriver om idag.

Under tiden som gått sedan min mamma dog så har jag fått en hel del random budskap från andra, som jag inte bett om. Budskap som är menade att vara tröstande, men som för mig inte alltid har varit det. Budskap som:
– Hon är med dig
– Hon har det bra nu
– Hon vet att du är ledsen
– Hon har inte ont och hon är glad
– Hon älskar dig och är hos dig

Osv, osv. Jag vet att det är menat att hjälpa, men ingen av dom som skickat detta har en aning om hur min relation med mamma såg ut. Att någon säger till mig att hon älskar mig – när dom inte sett hennes svarta ögon när hon varit onykter och sagt så elaka saker – det ger ingen tröst, snarare bygger det på den delen av sorg som är oren. Det finns stunder under tiden mamma levde som jag på riktigt undrade om hon ens förmådde älska mig, så när någon säger att hon gjorde det så blir det inte en bra känsla, det blir en klyscha liksom. Om man har en relation som är bara bra – då blir sorgen liksom ren och lättare att förstå. När relationen är knepig och svår så blir sorgen det med. Sorg är inte en enda känsla utan många känslor – och när vi i omtanke och önskan att trösta slänger ur oss något random budskap från andevärlden så är det inte alls säkert att det landar väl.

Jag ger aldrig budskap eller meddelanden som jag beskrivit ovan – om jag inte blir ombedd att göra det. För jag vet att det inte alltid blir bra.

I vissa fall kan oönskade budskap nästan liknas vid ett övergrepp. Missförstå mig inte – men alla är inte mottagliga och önskar budskap som kommer utan förvarning. Alla som arbetar andligt behöver ha det här med sig och visa respekt för det. Hur gärna vi än vill berätta vad vi ser och känner så behöver vi inhämta samtycke innan vi förmedlar något. Man kan exempelvis säga att: Ursäkta, men jag fick en så stark känsla av att jag behöver säga en sak till dig som kommer från något jag inte själv tänkt – är det ok för dig om jag berättar?

Det är så mycket mer respektfullt än att säga till någon som precis förlorat någon att: hon står vid din sida och hon mår bra nu, hon är med dig och älskar dig. Det kan skapa förtvivlan i den som sörjer, att någon annan ser den saknade personen men att man själv inte får känna eller uppleva någon närvaro överhuvudtaget. Förstår ni? Självklart kommer alla såna här oombedda budskap med en önskan om att vara till hjälp och tröst – men det är inte säkert att det tas emot på det viset.

Min mamma har absolut gett mig en känsla av att hon fortfarande är här. Men det är en försiktig närvaro, som att hon inte är säker på att jag ens vill. Och jag vet inte om jag vill. Ännu. Hon är precis begravd, och jag har inte ens varit vid hennes gravplats än – jag har inte bråttom och min sorg får gå var den vill och behöver. Jag vill inte ha random budskap från andra, utan att jag gett mitt samtycke eller själv uttryckt min önskan.

Till dig som så gärna vill trösta någon och tänker att det är fint med ett budskap: Inhämta samtycke.

Till dig som sörjer och får oombedda budskap som du inte orkar med eller vill ha – du kan säga: Tack, men det är inte riktigt ett bra läge för sånt just nu. Min sorg behöver få vara ifred från sånt. Eller vad du tänker att du vill säga.

Ni ska få kort också – idag blir det kort som får gälla ett par veckor då jag kommer att vara borta från datorn ett par veckor från nu. Jag hoppas verkligen att ni förstår vad jag vill ha sagt den här veckan. Jag är oändligt tacksam för all omtanke och fina meddelanden jag fått efter mammas död, tro inget annat.
Jag är säker på att ni som jag i hjärtat kan känna skillnaden, och jag tror att vi över lag alla behöver träna på att möta människor i sorg. I vår önskan att trösta försöker vi säga saker som kan uppfattas som tröst, men som kan tas emot som något annat. Den som är mottagare har också en uppgift och behöver säga när det inte känns ok. Först då kan vi hitta en gemensam nivå där vi kan trösta och sörja tillsammans, utan att vara rädda för att göra bort oss eller göra fel.

Här är era kort för veckorna som kommer:

Månen:
ja, vi har ju haft en supermåne precis, så det var ju ett passande kort. Både det här och nästa kort handlar om rädslor och illusioner och just Månen hjälper oss att komma i kontakt med våra skuggor, våra rädslor och vår undermedvetna förmåga och kraft.
Det är tid att resa inåt, att möta dina skuggor och låta månens sken lysa upp dina mörka hörn. I ditt arbete med dig själv kan du märka att det kommer upp gamla minnen, känslor och tankar från tidigare händelser och det kan göra att du backar. Du behöver hitta modet här, och styrkan att fortsätta gå – för i slutet på den här mörka promenaden så finns ljuset, gryningen.
Fundera över vad som dyker upp i dig och vad du egentligen skyggar för. Vad finns i djupet av din själ och vad begränsar dig? Vad är det i ditt mörker som gör att du håller delar av dig själv i skuggan? Det är dags att kliva ut i ljuset, med hela din inre storhet.

Djävulen:
Det här kortet kommer upp väldigt ofta just nu, i alla mina läggningar och det visar nog på att vi lever i en period då vi lätt fastnar i våra rädslor och bilder av att vi är fångna i något som vi inte kan ta oss ur.
Precis som att Månen vill att vi tittar på våra skuggor, vill Djävulen att vi behöver fokusera på den kanske lite låga och negativa energi som omger oss just nu. Den skapar en oro och kan också göra oss oförmögna att ta tag i det vi vill ta tag i – såsom dåliga vanor, beroenden och i en del fall – missbruk.
Den låga energin som vi kan känna har spridit sig i hela världen just nu. Det är inte bara du, utan det är något som vi alla upplever mer eller mindre. Krig, bråk, missunnsamhet och avund skapar en värld som vi ibland känner att vi inte riktigt orkar med. Det här kortet visar att vi lätt tar till det ytliga och materiella för att undvika att känna den här negativa känslan. Vi köper, äter, konsumerar – och mår bra för stunden. När vi går ut ur butiken med vår påse så mår vi fint, men det som är i påsen är bara nytt tills vi lagt det med allt det andra som var nytt förra veckan.
Nu behöver vi alla fundera över vad som faktiskt hindrar oss från att leva i vårt inre ljus. Vi behöver sluta att lägga ansvaret på vår lycka på andra människor eller situationer. Vi kan inte leva i framtiden utan behöver vara i nuet. När vi hela tiden tänker att vi blir glada när det blir helg, när lönen kommer, när vi når det eller det målet – så blir nu en transportsträcka till det som vi tänker ska göra oss nöjda och lyckliga. Lyckan finns i dag. Nu.

Översteprästen (omvänd)
Omvänt säger det här kortet att du kan vara i slutet av en period då du agerat utifrån värderingar som du nu börjar ifrågasätta. Kanske har du varit den där duktiga personen som gjort allt rätt under lång tid, och du känner att nu räcker det. Det pirrar i dig, det är dags för någon sorts förändring och när du gjort arbetet med dina skuggor och rädslor så finns det SÅ mycket energi och kraft för det här nya som du kanske inte riktigt förstår ännu.
Fundera över dina egna sanna värdegrunder, och titta på dina gamla värderingar och fördomar. Vilka vill du kasta och vilka vill du behålla? Behöver du uppgradera dina värdegrunder? Det är dags nu. Det här kortet uppmanar dig att utvecklas tillsammans med andra. Låt dig inspireras av andra, men var din egen guru. Det finns en fara i att följa någon alltför blint.
Fundera på vem eller vilka du ser upp till och ta reda på varför. Varifrån kommer dina värderingar och är de stabila och sanna för dig idag? Vad längtar din själ efter?
Jag tror att den oro som omger oss i världen och samhället just nu skapar en skakig grund för oss. Det är därför viktigt nu att vi orkar och vågar stå i vår egen sanning och att vi står upp för det goda och det som är rätt och riktigt. Vem vill du vara? Vad vill du stå för? Vad är din uppgift i det här livet? Det är stora frågor som nu börjar bli synliga. Vi behöver fundera över dem – och det är din uppgift nu. Det är ju nämligen så att vi alla har en uppgift och en plats i det här livet. En del ska bli presidenter, många av oss har uppgiften att vara ljus för andra i en mörk tid. Så – var ljuset. För dig själv och för andra. Lys upp ditt inre, jobba med dina skuggor – och du blir en fyr i natten för dom som behöver ljus. Det är det finaste man kan vara. Det trygga, varma ljus i en mörk och skrämmande tid.

Jag är väldigt berörd av korten den här veckan, det känns som något är på väg, något nytt och stort. Vad – det har jag ingen aning om med det känns spännande och viktigt. Jag hoppas att korten gav dig något idag – och jag hoppas att du finns kvar när min semester är slut. Jag behöver verkligen tid för mig själv, har bara kört på sen mamma dog – och nu tar jag tid för mig själv, för läkning och helande.

Vi ses om ett par veckor, kanhända kommer några inlägg i sociala medier under tiden – det visar sig. Men följ mig gärna på Facebook och på Instagram så missar du inget om det nu skulle komma något där. Du hittar alla länkar på min hemsida här: karmaklubben.se

Kram på er, och tack för att ni är här och läser.
Namaste,

12 thoughts on “Vad sa du? – och kort för veckan

  1. Hej, känner igen mig i det du skriver om din mamma, min mor var gravt alkoholiserad och inte så snäll då hon var berusad, inte elak så hon slog mig men med ord, då hon gick över, det är många år sedan nu, så kände jag en lättnad, men allteftersom åren gått så har många fina minnen kommit upp också, och i allt detta så tror jag att hon trots allt älskade oss. Jag kan inte ge dig några råd eller tröst för de rätta har jag inte, de har bara du♥️

    1. Tack – det är precis så det är. Det finns ju fina minnen också såklart, och dom kommer så småningom, när ilskan och det andra lägger sig. Lättnad är ibland också en del av sorgen, och vi måste tillåta oss den känslan, utan skuld. Kram till dig <3

  2. Jag tycker allt har blivit så komplicerat i dag.
    Man ska inte säga ”Beklagar sorgen” utan ”Beklagar förlusten” osv.
    I mitt fall var jag glad att någon brydde sig och ville väl eftersom jag var helt ensam när min mamma dog vi hade också en ganska komplicerad relation.
    Hellre det än att helt undvika att säga något. Jag är healare själv och vet att mamma är här vi har kontakt det kan ingen ändra.
    Så om någon vill vara snäll och kanske inte säger precis det du vill höra, så var tacksam att någon bryr sig, det finns alldeles för lite empati i världen. ❤ Sköt om dig!

  3. Så sanna ord! Oavsett medial eller inte så är det så lätt för många att bara slänga ur sig saker när någon är i sorg. Tror det är nån slags rädsla att möta andras sorg.
    När jag läste din text fick jag till mig en mening, eller mer ett ord, som jag gärna förmedlar om du vill.
    Ta hand om dig!
    Stor kram

    1. ja, tror också det är osäkerhet – kanske att man ska göra eller säga ”fel” men det finns ju inga rätt och fel när det handlar om sorg. Du får gärna skriva det du fick till dig här i en kommentar <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *