Ännu en vecka har gått. Hela den här sommaren har handlat om död för mig och jag känner mig tröttare nu än innan semestern. Man kan ju säga att mamma prickade in sin död bra, min första semestervecka – för det är sannerligen ett heltidsjobb att ta hand om ett dödsfall. Allt från det praktiska med att röja ett hem, till att välja kista, fixa viktiga papper, avsluta autogiron, välja blommor, meddela alla – det är en ständig ström av saker att göra. På sätt och vis är det skönt att ha något praktiskt att ta tag i, och jag har förmodligen använt alla sysslor som sköld, för att slippa tänka och känna. På fredag i veckan som kommer är det begravning och jag har skrivit ett brev till mamma som jag kommer att läsa under griftetalet. Jag har hittat ett fint foto på mamma, valt blommor i blåa nyanser. Mamma älskade skogen så jag kommer också att lägga kantareller på kistan. Det blir nog fint tror jag.

Jag visste direkt när jag skulle utforma dödsannonsen, vad jag ville ha för text. Ni vet – det är alltid någon vers eller så. Jag valde den här, från min favoritsaga, Bröderna Lejonhjärta:

Dör jag på sjön, du ljuva
kanske en kväll
flyger en snövit duva
hem till ditt tjäll
Då till ditt fönster ila
min själ det är
som för en stund vill vila
i famn så kär

Jag hoppas mamma kommer som en snövit duva till mig, någon kväll. Någonstans finns hon ju, och i tanken återkommer jag hela tiden till boken Shanti Devi. Hon beskriver livet mellan liven på ett så fint sätt och jag hoppas det är så som hon berättar. Läs boken om ni inte gjort det. Det är den mest fantastiska berättelsen – sann – om Shanti Devi, som föddes i Indien och som barn började prata om sitt förra liv, sin förra familj. Hon dog i det livet ung, och det visade sig att hennes man och son från det förra livet fortfarande var i livet. Så när hon var kanske nio, mötte hon sin man och son från sitt tidigare liv. Det gjordes en noggrann undersökning om det hon berättade, och hela historien finns i boken. Om man någonsin tvekar på det här med tidigare liv – så gör man inte det när man läst den.

Att arbeta med tidigare liv och regressioner som jag gör är en stor gåva i livet. Även om jag själv ofta kan känna mig rädd för döden så vet jag att den rädslan hör till egot och det fysiska. Att min själ får nya liv och nya chanser, det vet jag helt säkert. Rädslan handlar om människor vi älskar och vill hålla fast vid – som människor i det här livet. Jag hoppas att dom jag älskar i det här livet följer mig till nästa liv.

Om man känner sig rädd för döden så kan en regression vara ett sätt att minska på rädslan och oron. En inre vetskap om att det här livet inte är det enda vi får kan göra att man ser på döden och livet på ett annat sätt. Om man någonsin sett någon man står nära som död, så finns det ingen tvekan om att själen lämnat kroppen. Skalet är kvar, men det som var inuti, är borta. Jag kan verkligen rekommendera en regression eller två – det kan göra stor skillnad.

Ni ska få kort också – just nu kanske det blir lite kortare tolkningar, mest för att mina tankar är på annat håll och jag känner mig så ofantligt trött i själen. Men jag vill ändå att ni ska få dem, och jag kommer att bli mig själv igen – när allt är klart och jag har fått sörja färdigt så gott det går att göra det.

Yttersta domen:
Försoning och förlåtelse är det första som dyker upp i det här kortet idag. Uppvaknande, klarhet och att se saker på ett nytt sätt. Det är tid nu, att försonas med det gamla. För mig handlar det nog om att försonas och förlåta det som varit i relationen med mamma, för er handlar det om något annat – men det handlar om relationer som behöver läka – och i den läkningen kan du komma vidare med dig själv.
Det är dags att släppa taget om saker som du inte längre behöver.
Och – det viktigaste av allt just nu – försoning och förlåtelse – det är lätt att lägga det utanför sig själv. Men här handlar det om att förlåta sig själv. Om någon i din närhet gjort dig illa så kan du vänta i hundra år på att den personen ska säga förlåt. Kanske personen inte ens tänker på saken längre, som du gör. Det du behöver göra är att förlåta dig själv för att du låtit det skada dig så mycket och för att du plågat dig själv med tankar och ältande. I förlåtelsen behöver du ta med dig själv, och andra. När du förlåter någon behöver du inte ens berätta det för personen i fråga. Förlåtelsen handlar bara om dig. Om du säger till någon: Jag förlåter dig för det du gjorde eller sa – och personen bara: ok… Vad händer då i dig? Känns det bra? Förmodligen inte.
Men – om du i dig själv tänker: jag förlåter dig för det du gjorde. Kanske du inte visste bättre. Jag förlåter också mig själv för att jag låtit det göra mig så illa.
Kan du känna skillanden?

Solen:
I kölvattnet av förlåtelsen kommer det här kortet som ger oss energi, glädje, positiv energi och överflöd!
Efter mörker kommer ljus, efter natten kommer gryningen. Det finns inte en dag då morgonen inte kommit efter nattens mörker.
Om du känt dig nere i kropp och själ, så kommer här solen med både värme och ljus.
Det här kortet är starkt förknippat med vårt inre barn, och det är dags att släppa ut det nu. Vi behöver nog alla vara lite mer uppmärksamma på hur vi behandlar vårt inre barn. Många har dumpat det på vägen mot vuxenlivet, det finns saker vi inte orkar och vill ta hand om när det gäller vårt inre barns känslor och erfarenheter.
Har du lämnat ditt inre barn någonstans på vägen? I såfall är det dags att gå tillbaks och hämta det. Du kommer aldrig att kunna komma vidare om du inte låter ditt inre barn bli en del av dig, av den du är idag. Barnet är en pusselbit som du behöver för att kunna bli hel.

Ödeshjulet:
Ofta kopplar man ihop det här kortet med karma. Det du ger får du tillbaka. Det kan nog vara lite så just nu. Ge tillit, få tillit tillbaka. Bromsa, och du får pinnar i ditt hjul. Hjulet handlar om rörelse, om förändring, om att följa flödet. Ett slut och en början. Som ständigt upprepas. Inget är för evigt och vi får alltid en chans till en ny början.
Men, för att få känslan av rörelse behöver du också släppa taget, kontrollen. Du kan inte förvänta dig en förändring om du samtidigt bromsar och försöker kontrollera hjulets rörelse. Om du försöker bromsa i nedförsbacke, så går det sakta, om du kämpar för hårt i uppförsbacke så blir du trött. Hitta tilliten till själva förändringen. Låt ditt hjul hitta sin egen takt.

wow, vilka kort idag alltså… För mig var de väldigt starka – och jag behöver fundera på förlåtelse. När någon dör, och man inte hann säga alla dom där sakerna man önskar att man hade fått sagda – då behöver man förlåta. Och jag vet att jag och alla ni som lever i någon sorts känsla av förlust just nu behöver inse och på riktigt ge upp hoppet om en bättre gårdag.

När vi ger upp hoppet om en bättre gårdag så kan förlåtelsen bli verklig. När vi på riktigt förstår att vi nog gjorde vårt bästa just då, kan förlåtelsen kännas i själen.

Idag, denna söndag – ta en stund och sätt dig i stillhet. Blunda och fokusera på något som du önskar hade varit annorlunda och bättre. Tänk att du ger upp hoppet om det, och tänk att alla gjorde sitt bästa just då. Förlåt andra och förlåt dig själv. Ge upp din önskan om en bättre gårdag. Ge dig själv den gåvan. Släpp tanken. Ge dig själv fri.

Kram på dig,
namaste