Tack, fina ni som hörde av er bara för att kolla läget förra veckan. Jag vet att det är många som väntar på söndagskorten och tro mig när jag säger att jag inte hoppar över dem med lätthet.

Idag skulle jag själv behöva kort, och jag har inget vidare mycket att ge. Döden är väldigt närvarande just nu (det är inte mig det gäller) – och jag kommer att berätta mer sen säkerligen.

Man kan tänka att jag borde vara lite extra förberedd, att jag borde ha en massa verktyg. Jag menar – jag är ju ändå medium, reikihealer, handledare i sorg- och förlustbearbetning – bland annat. Jag hjälper andra att uppleva tidigare liv – så jag vet ju så himla mycket och har om och om igen fått bevis för att det här livet inte är det enda vi får.

Vår rädsla för döden handlar om andra saker. Om att lämna, bli lämnad, bli ensam. Rädsla för saknad, för döden i sig. Och visst är det så att dessa känslor drabbar oss alla – oavsett hur mycket kunskap eller erfarenhet vi har av döden.

Just nu behöver jag ta hand om mig själv. Ta hand om mina känslor och allt det praktiska som kommer med den situation som jag är i. Söndagskorten kommer tillbaka, när jag känner att jag har något att ge till andra. Nu har jag knappt att ge till mig själv.

Jag hoppas ni stannar kvar och väntar på mig.

”Dör jag på sjön, du ljuva
kanske en kväll
flyger en snövit duva
hem till ditt tjäll.
Då till ditt fönster ila,
min själ det är
som för en stund vill vila
i famn så kär.”

ur Bröderna Lejonhärta

Kram