Karmaklubben

Jag har en jättefin bok, med handgjorda papper. Boken tror jag att jag köpte i Berlin för några år sedan. Den står i mitt anderum, vid mitt bord/altare – lutad mot väggen i väntan på att jag ska få något viktigt budskap i meditation. När jag får det så skriver jag ner dem i just

Fy vilket tråkigt slut på veckan det blev. Jag blev igår eftermiddag attackerad av en man, en av de ”fullgubbar” som brukar hänga utanför mitt jobb. Helt oprovocerat. Han störde sig förmodligen på att jag pratade i telefon och gick fram mot mig och började sjunga jättehögt. När jag vänligt bad honom att sluta eftersom

2017 gick jag min första reikikurs, idag fick jag mitt certifikat – nu är jag Reikimaster och jag är så himla glad över det! Jag älskar att lära mig nya saker, testa nya saker och utveckla mig själv. Som medium och healer blir man aldrig färdig liksom. Det finns ingen som kan allt och ingen

Jag trivs så bra i mitt nya, omgjorda anderum. Jag går in där så ofta jag kan, stänger dörren och mediterar, grejar med mina kort, kristaller och pendlar. En liten men fridfull plats i vår stressiga vardag. När jag satte mig vid mitt skrivbord idag kände jag mig lite stressad, lite orolig – utan egentlig

Alltså, en så himla märklig sak hände i natt – eller tidigt i morse. Jag sov lite dåligt, var uppe vid två och vid fyra hade jag inte riktigt somnat till ordentligt utan låg så där i dvala. Då reser sig min man upp, tar sitt täcke och går ut i vardagsrummet. Jag ser/märker att

Började dagen med att åka till IKEA, det var lugnt vid tio när vi kom så jag kunde bara hugga hyllan jag skulle ha – och åka hem och skruva. Jag är SÅ bra på att skruva ihop IKEA-möbler ( på sant alltså 😃 ) Jag har slarvat i mitt anderum under vintern. Inte haft

Jag älskar mitt rum, som jag har hemma. Eller – anderummet som familjen kallar det. Därinne kan jag frossa i kristaller, kort, buddhafigurer och andra fina saker som jag vill ha runt mig men som inte får ligga och skräpa i resten av hemmet. Har ni någon egen plats? Jag mediterar här inne. Jag grejar

Jag har legat däckad i en riktig man-cold, jättebebissyndrom eller vad man väljer att kalla det – nu börjar jag se slutet på snorhavet. Det är inte ofta jag ger upp och sjukskriver mig – men denna gång hade jag inget val. Jag förlorade kampen, trots mängder av te, Kan Jang och oljor från DoTerra.

Läs del 1 först om du inte gjort det – så blir det lättare att hänga med nu 🙂 Jag bokade en tid för en hypnossession. Jag hade inga jättehöga förhoppningar om att det skulle funka – men Jessika kunde direkt ta mig tillbaka till den där gatan i Paris. Där jag stod, i klackskor

Ja, var börjar jag – det började för så länge sen.. I mitt vanliga liv har jag under många år arbetat med barn och unga. Bland annat har jag arbetat med en utbildning, där en del i den är att åka till Polen och besöka Auschwitz/Birkenau. Jag har varit i lägren ett tiotal gånger med