Vad veckorna går fort – redan söndag. Den här helgen liksom försvann utan att jag hann med.

I torsdags hade jag min första skypeträff med Birkan. Jag var rätt nervös – vet inte varför egentligen. Jag har ju träffat honom förut och skypat med honom också. Men det här var speciellt. Vår första träff den här hösten och början på ett mentorskap som jag tidigare bara drömt om. Han är fantastisk!

Vi pratade om mig (såklart) och jag fick berätta om mig själv, mina drömmar, tankar och vad jag vill uppnå med hans hjälp. Fokus på vår första träff handlade mycket om självvärde. Vad är jag värd, och vad är mitt arbete värt? Ett av mina problem är ju att jag tycker det är så svårt att ta betalt för mitt andliga arbete. Att jag liksom ger bort min tid. Ibland gör jag det för att jag verkligen vill och känner att jag behöver göra det. Ibland för att jag tycker det är pinsamt att ta betalt. Om en klient bokar via min hemsida så vet hen ju vad det kostar. Det är lättare för mig att ta betalt för en regression än att ta betalt för en kortläggning eller andekontakt. Dumt egentligen – för det är ju min tid jag behöver ta betalt för. Varje gång jag arbetar gratis så ger jag en timme eller mer av min tid. Tid, som jag tar från min familj, min egen tid för läsning, utveckling eller tid från en promenad med en vän.

Och så pratade vi om det här med att många anser att medium inte ska ta betalt för att vi har fått en gåva som vi bör ge till alla gratis, för att vi är så goda och för att vi är ljus och kärlek. Ni fattar.

Birkan förklarade det så himla bra, och jag vet att jag behöver bli mycket bättre på att värdesätta mig själv mer. Om någon inte vill betala mig för mitt arbete – fine. Det finns massor av andliga personer som arbetar gratis, på Facebook exempelvis. Jag har inte skyldighet att finnas till för alla människor. Jag har en gåva, som jag förvaltar på bästa sätt, utifrån mina förutsättningar i det här livet. En duktig musiker gör detsamma, eller en fantastisk kirurg, dansare, konstnär… Vi har alla fått gåvor av något slag, något som gör oss till den vi är.

Jag lärde mig så mycket av vårt möte och är så oerhört glad och tacksam över Birkans mentorskap.

Veckans kort handlar i stort om beslut. Val. Att väga för och emot, att stå i en korsning och verkligen vara tvungen att välja – höger eller vänster.

Yttersta domen: Hör du – något kallar på dig? Du har kommit långt, och du har gjort framsteg. Du är starkare än tidigare och du kan känna dig fri från en oro som du tidigare haft. Du är på väg till en ny nivå av medvetande. Nu kan du fatta beslut som tidigare varit svåra. Du kanske behöver släppa taget om något eller någon och nu kan du göra det, varsamt och utan ånger. Du behöver tänka på att göra dina val med både hjärna och hjärta. Kortet visar också på förbättring och förändring gällande hälsa, jobb eller bostad – kanske även kärlek. Allt är möjligt nu – om du lever i ditt sanna jag och släpper taget. Lyssna på din kallelse, och du kommer att märka förändringen.

Vagnen: Du är i en tid av förändring och rörelse. Du kan ha kämpat med ett beslut du varit tvungen att fatta och nu är tiden inne. Nu är det dags för dig att ta tag i tömmarna och styra din vagn mot din egen framtid. Om du har något speciellt som du går och funderar över så är det här kortet ett svar – kortet visar på framgång, men du behöver vara fast i din övertygelse, stark men flexibel i sinnet. Du befinner dig i din vagn – på väg bort från det gamla, som på kortet, bort från den gamla staden – mot något nytt. Styr din vagn med klokhet, mod och ödmjukhet så kommer din färd att vara lyckosam.

Översteprästen (omvänd) Det här kortet har väl nyss kommit upp har jag för mig? Nåväl, då är det ett budskap som behöver nötas in. Det här kortet omvänt kan stå för oreda och förvirring och kopplat till de tidigare korten denna vecka så kan det visa på att de beslut vi behöver fatta skapar oreda i vårt inre. Nu är en tid för nya inre resor, uppbrott – det kan handla om relationer eller arbete – kanske bostad. Detta är ett väldigt andligt kort och du ska veta att den här röriga tiden är nödvändig för dig – den är en del i din andliga utveckling. Du kanske inte känner det så nu, men när tiden är mogen så kommer du att stå stark, med en tydlig känsla för vem du är och vad som är DIN sanna väg, den väg som din vagn leder dig in på.

Ja, jag fattar precis. Och det jag skriver om i det här inlägget är en del av min resa. Självvärde, att stå stark i det jag är, och inte böja mig eller be om “ursäkt” för den jag är… Så lätt att skriva – och så svårt i verkligheten. Hur många gånger har vi inte lagt bort delar av oss själva för att vara andra till lags? Hur ofta anpassar vi oss för att passa in? Hur ofta fegar vi ur och visar en halvdan kopia av oss själva – istället för att putsa upp vår själ och visa den för hela världen?

Om vi letar efter bevis för att vi inte duger – så kommer vi att hitta många. Om vi letar bevis för att vi inte passar in, guess what – vi hittar dem. Vi är experter på att hitta negativa saker om oss själva. Vi skulle verkligen behöva sluta med det.

Vi behöver hitta tillbaka till vår inre femåring, som med sprillans nya lackskor och prinsessklänning känner sig finast i hela världen. För vi är det, varenda en av oss. Finast i hela världen.

Kram på er och ha en magisk sista augustivecka ??

Om du gillar mig – gilla mig gärna på Facebook också ❤️