Det är så varmt – jag sitter i köket nu och det är strax under 31 grader inomhus fast alla gardiner är fördragna och alla fönster stängda. Jag gillar sommar och värme – men när det är så varmt inne så får jag nästan panik. Det här landet är liksom inte gjort för medelhavsvärme. Jag skulle gärna vilja ha en AC, och ser faktiskt fram mot lite svalare väder i veckan som kommer. En vecka kvar på den här semestern, jobbar 6 veckor, och sen har jag semester igen. Det känns väldigt skönt, med tanke på att två veckor av den här sommaren gick åt till att ha ont och vara helt orörlig 🙂

Den senaste veckan har jag läst en hel del diskussioner i olika grupper på FB, om vad medium tar betalt och om hur folk är “besvikna” på medium som inte verkar kunna något alls. Det är så mycket skitsnack, jag trodde inte det när jag gav mig in i den här världen. Såklart förstod jag att allt inte är ljus och kärlek enbart – men att det skulle vara så mycket missunnsamhet och skitprat – det trodde jag inte.

Det gamla talesättet “Har du inget snällt att säga så säg inget alls” verkar inte gälla längre, iallafall inte på FB.

Ett ämne som alltid rör upp känslor är det här med att ta betalt. En del tar mer än 2000 kronor för en reading, andra tar inget alls. Och min tanke är att man gör som man vill. Jag köper inte resonemanget att alla mediala personer ska hjälpa alla gratis av kärlek och av sitt goda hjärta. För om medium ska kunna ses som ett seriöst yrke så behöver man ju kunna leva på det? Alltså ta betalt. Alla vill inte vara medium på heltid, många är helnöjda med att hjälpa andra gratis när de har tid och lust – det är fantastiskt. Men det är fult att hugga på dem som tar betalt. Det är ju alltid frivilligt om man vill betala eller inte. Och att klanka ner på de medium som tar betalt med resonemanget att de tjänar pengar på folks sorg och önskan om kontakt – det är att göra det väldigt lätt för sig tycker jag. Det finns nog väldigt få medium som gett sig in i den här världen i syfte att lura folk och tjäna pengar. Jag är övertygad om att de allra flesta har en önskan och vilja att göra gott, att hjälpa, att ge andra hopp och tröst – precis som jag. (Inte sagt att det inte finns undantag, som i alla branscher)

Jag tar betalt när någon bokar en tid hos mig. Rimligt betalt, för min tid, och för att jag ska kunna betala hyra, moms och skatt. Det blir ärligt inte mycket kvar när allt sånt är betalt. Men jag tänker att jag hellre har färre bokningar och gör rätt för mig, alltså betalar skatt och moms – än att ta superlite och stoppa pengarna direkt i fickan. Och så tänker jag att jag får de klienter som jag ska ha – som är menade att komma till mig. Tillit – igen, denna tillit till att det är som det ska…

Jag vet inte vad ni tänker kring detta, men jag blir sorgsen när jag läser hur folk gör ner medium som lagt många tusen på att utbilda sig, som tar rimligt betalt för sin tid och som tar sitt arbete på största allvar. Jag har lagt så mycket tid och pengar på att utbilda mig, för att jag tar det här yrket på allvar. Det finns massor med medium som aldrig gått en kurs och som är fantastiska – det vet jag. Det finns också mediala personer som inte har den teoretiska kunskapen, eller den empatiska och pedagogiska förmågan att ta hand om en klient på bästa sätt – och som kan skada och göra så himla illa. Det finns mediala personer som skrämmer upp folk med prat om demoner och förbannelser, om sjukdomar och död – utan att förstå vad de gör.

Jag vet vilken typ av medium jag vill vara – och det är det jag eftersträvar. Jag gör mitt bästa för att lära mig mer, att vara ödmjuk och respektfull mot de klienter jag möter – och framför allt är jag väldigt noga med att säga att det jag säger är MIN bild av andevärlden. Jag har ingen total sanning – jag har min tro, mina upplevelser och min syn. Klienten kan välja att anamma något av det jag uttrycker – eller skapa sin egen sanning. Ett medium är ingen gud eller någons guru. Jag vill verkligen inte att någon ska se mig på det viset, och jag kommer aldrig aldrig att säga att “så här är det”, som vissa faktiskt gör. För vi vet inte – ingen av oss vet helt säkert.

Oj – det här blev långt – här är iallafall veckans kort. Alla tre omvända idag..

Djävulen (omvänd): Du är på väg ur en jobbig period, och du vet om det. Du kommer att vinna den här fighten. Du kan inte längre hållas tillbaka – du har gjort din läxa. Det här är slutet på en tid där du kan ha känt dig allt för påverkad av en person, jobbet eller kanske bara livssituationen. Det här är en bra tid, kortet vill peppa dig – det kommer nya tider – där du upplever inre glädje och ny framtidstro!

Kejsaren (omvänd): Det här kortet är en varning – direkt kopplat till föregående kort. Du kan i den här nya tiden hamna i perioder då du känner att allt är skit, att din nya styrka veknar. Du vill vara stark men ger upp. Kanske får du inte jobbet du sökt, eller det kanske inte blev något av de planer du gjorde och var så pepp för? Det här är en tid då du behöver lära dig att bestämma dig för vad som verkligen betyder något. En prövotid som har till syfte att störa dig så pass mycket så att du genomför de förändringar du vet att du behöver göra för att komma vidare.

Översteprästen (omvänd): Även detta kort tar upp exakt samma sak – du kan hamna i en situation där du själv eller någon annan ifrågasätter värderingar och synsätt som du haft under lång tid. Du kan ifrågasätta dig själv – du har kanske alltför länge varit till för andra mer än dig själv? Du kanske aldrig säger nej – och du känner att det är dags nu. Kortet är en väckarklocka – det är dags nu – rannsaka dig själv och se på dina vanor och slentrianmässiga ageranden. Du är på väg att hitta din egen sanna väg.

Ojsan – det här var verkligen ord och inga visor…

De senaste veckorna har korten varit väldigt positiva och glada, den här veckan känns det som att något knackar mig på axeln och delar ut klyschor som: “Om du gör det du alltid gjort så får du det som du alltid har haft”…

Dags att agera, dags att lira hockey, dags att våga. Dags att våga vara den du är, dags för mig att våga gå ut i världen med hippieklänningen på. Dags att våga stå för den jag är – till fullo.

Varje liv vi får är så värdefullt, för även om vi har haft många och får många till så är just detta det ENDA livet där du kommer att vara i just det här sammanhanget. Gör det bästa av det – det är för kort för att levas i rädsla. Nu pratar jag inte om någon form av uppstigning eller uppgradering – utan bara den enkla – men ack så svåra saken – att fullständigt säga ja till oss själva. Varje värdefull dag i detta liv.

Kram på er – nu ska jag dricka iskall saft och svalka ner mig lite. Och fundera på vad jag ska säga ja till idag – vad säger du ja till?