Jag har legat däckad i en riktig man-cold, jättebebissyndrom eller vad man väljer att kalla det – nu börjar jag se slutet på snorhavet. Det är inte ofta jag ger upp och sjukskriver mig – men denna gång hade jag inget val. Jag förlorade kampen, trots mängder av te, Kan Jang och oljor från DoTerra. Ibland får man välja sina strider 😉

När jag har legat i soffan och försökt bli frisk har jag tänkt ganska mycket. På det här att vara medium.

När jag började ta min andlighet på allvar och påbörjade min tvååriga mediumutbildning hade jag någon sorts naiv tro att den andliga världen var helt och hållet ljus och kärlek, enhörningsglitter och full av vänliga människor. Så är det ju – för det mesta. Men inte alltid. Avund och missunnsamhet finns här också. När jag förstod det så blev jag egentligen inte så förvånad, mest besviken.

Jag kan förstå att människor som söker andlighet och mediala förebilder kan bli förvirrade, eftersom i stort sett alla medium har sina egna sanningar. Jag tänkte försöka förklara hur jag ser på det.

Det är lite som med religion. Det kan ju inte vara så att det finns en “himmel” för kristna, en för muslimer, en för judar, en för hinduer osv – det kan ju rimligen bara finnas EN god kraft, ETT allt. Som vi alla är en del av. Vad vi tror på har att göra med var vi växt upp och fått lära oss, och senare vad vårt hjärta säger till oss – och jag är helt övertygad om att vi alla kommer till samma ställe när vi levt färdigt detta liv. En plats där vi känner oss välkomna och älskade.

Mina mediala förebilder och lärare har gett mig kunskap och verktyg till MITT sätt att arbeta tillsammans med andevärlden. Jag minns att Vendela vid något tillfälle sa till mig att jag kanske inte skulle sitta med papper och penna under sessioner. Men jag struntade i det, för jag arbetar SÅ mycket bättre när jag skriver under arbetet. Jag skulle aldrig jobba utan mitt block. Mina änglar och guider finns för mig på mitt sätt. Och alla har sina egna sätt. Alla har sina egna platser och inre upplevelser.

Det är lätt att anamma någon annans sanning, i sin önskan om att uppleva och utveckla sin andlighet. När man söker efter utveckling är det så lätt att tro att man måste se på ett visst sätt, uppleva på ett visst sätt, eller göra på ett visst sätt – för att göra rätt. Grejen är att det knappast går att göra fel, om man gör det med hjärtat, med syfte att göra gott.

Lyssna inte på den som säger sig ha hela sanningen, för ingen av oss har det. Vi har bara vårt eget sätt att se på andlighet och andra sidan. Ibland stämmer det med andras, ibland inte. En del anser att skyddsänglar kan vara våra anhöriga, medan andra anser att änglar är en sort för sig och att människor inte kan vara änglar. Vem kan säga att någon har rätt eller fel?

En annan sak jag tänkt på är tidigare liv. En del medium kanaliserar tidigare liv till sina klienter, och berättar för dem om deras reinkarnationer. Jag gör inte så – för jag tänker att om en klient ska kunna ha nytta av och lära sig av sina tidigare liv, behöver klienten själv uppleva dessa. Hos mig sker det via hypnos. Efteråt har klienten minnen från sitt tidigare liv, som vilka vanliga minnen som helst. Klienten har själv upplevt det, känt, sett, varit där. Och genom det kan hen förstå och reflektera över sitt liv just nu. Dessa minnen blir verkliga, och klienten känner att de är på riktigt, i motsats till att få det berättat för sig enbart. Så tänker jag, det är mitt sätt att se på det.

Under mina kurser och temakvällar är jag också väldigt noga med att säga att jag gör så här – men att man kan hitta sitt eget sätt. Jag har märkt att när jag träffar människor som är nya inom andlighet, som söker och vill lära sig – så vill många så gärna få veta exakt hur man ska göra. Och jag försöker förklara att man absolut kan meditera utan att sitta skräddare med kristaller i händerna. En del gör så – andra sitter i soffan med händerna i knät, eller på en stol bara rakt upp och ner på lunchen på jobbet. Man måste hitta det sätt som känns bra och funkar. Annars finns det en stor risk att man blockerar sig själv, för att man är så rädd för att göra fel, att inte vara tillräckligt andlig eller tillräckligt bra.

Ett medium är en vanlig människa, som vi alla är. Inget medium har hela sanningen – däremot kan man räkna med att ett medium har lagt mycket tid och ofta mycket pengar på att utbilda, lära sig och utveckla sin andlighet – för att kunna inspirera och lära andra att hitta sin egen sanning.

Oj – det här blev ett väldigt långt inlägg. Om du orkat läsa ända till slutet så hoppas jag att du har hittat din egen sanning. För allas sanningar vinner – och om vi nu verkligen vill veta vem som hade “mest” rätt – då får vi vänta tills vi levt klart här. Varför inte passa på att njuta och leva i vår egen sanning så länge?