Läs del 1 först om du inte gjort det – så blir det lättare att hänga med nu 🙂

Jag bokade en tid för en hypnossession. Jag hade inga jättehöga förhoppningar om att det skulle funka – men Jessika kunde direkt ta mig tillbaka till den där gatan i Paris. Där jag stod, i klackskor och dåligt sydd dräkt för att passa in. Där jag stod, lite halvt gömd i en port med paketet i handen. Var skulle jag gå med det?

Jag berättade under hypnos att jag kanske var runt 25 år, jag hette Liesl. Jag bodde i ett litet rum med mina två små barn (eller syskon) och jag stod stressad på gatan för att jag hade lämnat barnen ensamma hemma. Jag gick till ett café, satte mig och beställde en kopp kaffe. När kaffet kom drack jag halva koppen, la paketet på bordet och en tidning över. Sen gick jag och servitören hämtade koppen och paketet som var gömt under tidningen.

Jag hjälpte motståndsrörelsen att distribuera flygblad under tidigt 40-tal i Paris. Jag gjorde det i utbyte mot mat så barnen slapp svälta.

En natt väcktes vi av höga skrik och rop ute på gatan. Hundar skällde och vi förstod att vi var tvungna att fly. Vi var judar.

Vi gömde oss i en källare – det fanns många andra där och en del dog där. När soldaterna kom med vapen och arga hundar blev vi förda till ett tåg på en station. Vi väntade där länge innan vi fick kliva på tåget. Vi åkte länge, det var mörkt ute.

Tåget stannade och vi klev ur – det blev panik. Det var natt och stora strålkastare lös upp platsen där vi stod. Vi samlades ihop och gick genom regn och lera till en trappa som gick ner under jorden. Det var hundratals människor där och vi blev fösta in i ett stort rum.

Jessika hjälpte mig genom dödsögonblicket och min panik över att tappa barnens händer kom tillbaka. Hon fick mig att titta ner på mig själv efteråt och då såg jag: Dom var där, precis bredvid mig. De var bredvid mig hela tiden, jag hade bara inte sett i paniken. Vi dog tillsammans, nära varandra.

Jag som Liesl och jag som Sara fick en möjlighet att hälsa varandra något. Liesl ville säga till mig att jag inte behöver oroa mig så mycket för mina barn.

Jag hälsade till Liesl: Du gjorde ditt bästa. Alla tappade någon…

Jag fick också under hypnosen ett efternamn – Goldstein. Och jag fick fragment av en adress där jag bodde i Paris, namn på barnen och var jag kom ifrån.

Kanske utforskar jag mer – kanske inte. Som jag känner nu kan jag omfamna Liesl som en del av mig och jag förstår så mycket mer om mig själv tack vare henne. Jag förstår nu varför jag oroat ihjäl mig över mina två barn i mitt nuvarande liv. Varför jag kan bli skräckslagen över saker som enbart händer i mitt huvud. Jag förstår varför jag ägnat 20 år av mitt liv med att arbeta med barn och ungas rättigheter. Och jag förstår varför jag känner sådan stark koppling till det judiska folket och till lägren i Auschwitz/Birkenau.

När jag var där förra gången fick jag en så stark känsla vid gaskamrarna i Birkenau. Som om jag fanns där, som om jag hörde hemma där. Det var på våren innan min hypnosutbildning började. Varje blomma, varje grässtrå har vuxit ur aska. Varje blomma, varje grässtrå är en själ. Jag är en del av det. En så fruktansvärd plats, att den kan vara så vacker och fridfull. Som en gravplats…

Nu förstår jag alla steg i den här resan. Det var hit jag skulle. Och hon är en del av mig, liksom jag är en del av henne. Hon är jag – och tvärtom.

Det här var oerhört personligt och svårt att skriva ner. Tack för att du ville läsa.

Om du själv funderar på att göra en regression så tycker jag absolut att du ska göra det. Så mycket kunskap finns att hämta om oss själva i våra tidigare liv. Jag älskar att hjälpa andra att komma i kontakt med ett tidigare liv – och få vara med om att någon annan kan se kopplingar mellan liven och förstå sina tankar och ageranden. Det är en gåva att få vara med om det.

Välj en tidigare-liv-terapeut som du känner förtroende för – och kom ihåg att det är dina minnen – alltså din upplevelse. Om någon berättar för dig om ett tidigare liv, i en medial session eller liknande – så kan du aldrig få förståelsen för det tidigare livet – för du känner inte känslorna, du får inte tillbaka dina minnen som du får under en hypnossession. När du själv under hypnos upplevt ett tidigare liv så har du minnen från det livet – lika levande som ett minne i detta livet. Magiskt är det <3