Det är så oerhört spännande med tidigare liv. Jag är personligen helt övertygad om att själen är evig – och att vi levt innan detta liv – och att vi kommer att leva efter det också.

Jag hade av någon anledning inte gjort någon regression innan jag påbörjade min utbildning hos Jörgen Sundvall (SSEAH – Svenska hypnosskolan). Jag kände bara att det här måste jag lära mig mer om – så jag anmälde mig till en utbildning i tidigare-liv-hypnos.

Idag är jag glad att jag innan utbildningen var helt ovetande om mina tidigare liv. Jag kom till utbildningen som ett blankt papper, även om jag hade tankar, aningar och kanske också förhoppningar om vad jag skulle få uppleva.

Jag har alltid haft en känsla av att jag exempelvis förmodligen har levt ett liv i Grekland – för jag känner mig så otroligt hemma där. Folket, naturen, språket, känslan – det är liksom hemma fast jag i det här livet är svensk och bor i det här mörka och kalla landet.

När man har en dragning till något, ett land, en epok, en händelse – så är det nog ganska stor chans/risk att man har en koppling via ett tidigare liv. Egentligen så kanske man innerst inne redan vet – och känner inget behov av att utforska detta. Eller så känner man – som jag. Att jag verkligen måste få veta.

Det jag upplevde under min allra första regression får nog bli ett helt eget inlägg, det är så oerhört personligt och svårt – så jag behöver börja med det här inlägget.

Men – jag förstår nu varför jag arbetar med det jag gör i mitt “vanliga” liv. Jag förstår nu varför jag på något märkligt sätt känner mig “hemma” på en av de mest fruktansvärda platserna på jorden. Och jag förstår också varför jag oroat ihjäl mig under mina barns uppväxt, oftast helt i onödan.

Att utforska sina tidigare liv kan ge svar på många frågor kring det nuvarande livet. Varför reagerar jag som jag gör i vissa situationer? Varför känner jag mig hemma i ett land jag inte bor i? Varför är jag rädd för eld, vatten eller mörker?

Ju fler regressioner man gör, desto mer förstår man om sig själv. Minnen från våra tidigare liv finns lagrade i oss, som bortglömda filer i en gammal dator. Vi behöver bara öppna filen och läsa. Och när vi gjort det har vi dessa minnen levande i oss, som en film, som ett vanligt minne från något vi upplevde för länge sen.

För något år sedan gick jag en nybörjarkurs i Vedic Art. Jag kan verkligen inte rita eller måla, och har aldrig egentligen känt någon önskan om att kunna det heller. Min första målning på kursen såg ut som en dagismålning, men min andra – den kom från något annat än mig själv. Jag målade liksom på uppdrag av någon annan. Kanske på uppdrag av mig själv, från ett tidigare liv.

I nästa inlägg kommer hela historien, jag behöver bara samla mig och fatta mod att berätta. Allt händer av en anledning, och så här efteråt kan jag verkligen se att det har funnits en plan hela tiden. En plan, som under en lång tid förberett mig för insikten om mitt förra liv.

Vi hörs snart igen <3